På tisdagskvällar brukar jag och min vän Selena, ibland med tillskott av andra också, gå till ett ställe som heter The Fernwood Inn. Det ligger i ett litet distrikt av gamla viktorianska hus en bit bort från där jag bor. Det tar ca 20 min att cykla dit och man måste röra sig på ganska trafikerade vägar. Jag brukar dock cykla ändå och skratta lite för mig själv åt människorna som står och fryser och väntar på en hopplös buss, haha jag har i alla fall min frihet även om jag får svettas lite för den.
Väl framme efter sista uppförsbacken kliver man in i ett gammalt hus där det sjuder av liv och musik. Det är The Sweet Lowdowns som spelar. Det är tre söta tjejer som spelar gitarr, fiol och mandolin och musiken är svängig Bluegrass. Eventuellt spelar de samma låtar varje vecka men jag kan inte särskilja dem så det gör inget. Jag kommer mest dit för att få dricka en öl, tjöta lite och ta del av stämningen. På väggarna hänger det alltid någon utställning av en lokal konstnär som ägarna känner. I Fernwood känner alla varandra och man möts på The Inn.
 |
| Den lokala konsten just nu är lite halvdan, vi kom fram till att den ser lite ut som något som gymnasieeleverna på estet-programmet gjort av sin inre självbild. |
 |
| The Sweet Lowdowns |
Det är trångt men på något sätt mot slutet av kvällen är det alltid folk som fixar plats att dansa lite framför scenen. Oftast är det tjejer med långt utsläppt hår och utsvängda byxor som dansar en hoppig dans, lite inspirerad av hur jag tror att square dance går till. Sen vid elva snåret, det är ju ändå tisdag, tar det slut och man tackar och betalar, glöm inte dricksen, och går hem. Då brukar jag cykla hem längs de nu mindre trafikerade vägarna och lyssna på Nina Simones fantastiska röst som kontrast till fiolgnisslet och sen somnar jag gott i min säng som inte är en säng utan mer en madrass på golvet.
 |
| Dans! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar