söndag 26 december 2010

God Fortsättning!


Så hade en termin gått och juldagarna rullar på i snabb takt här. Julen firades på ett hostel i skidorten Whistler. Vi lyckades fixa julegröt, glögg, peppisar och lite knäck som Nisses mamma så snällt skickat till oss. Den riktiga julstämningen infann sig dock inte förrän vi körde igång ”Karl-Bertil Jonssons Julafton”. Det är fantastiskt vad en kortfilm där man redan kan alla replikerna kan göra en glad! 


Eftersom Nordamerika inte har fattat att julafton är en dag i andakt som bör spenderas i familjens sköte så var det bara att följa strömmen och ge sig ut på stan och dansa loss efter julklappsutdelningen. En märklig men bra jul, omväxling förnöjer som det heter!
Vi har åkt skidor nu i 9 dagar och musklerna börjar ta ut sin rätt, det var fint väder i början men för några dagar sedan slog det om. Idag faller det snöblandat regn och ser ut såhär: 


…så jag valde helt enkelt att stanna kvar inne i värmen.
Ikväll sätter vi oss på bussen tillbaka till Vancouver och imorgon har vi reserverat en hyrbil och styr kosan söderut för att fira nyår i San Francisco innan det är dags att återgå till studierna igen i början på januari. Hoppas att alla har det fint under jul och nyår var än ni befinner er så ses vi igen nästa år!
Här är några bilder från bergen när det är fint väder!




Den berömda peak2peak gondolen mellan bergen i Whistler-Blackcomb
Vi lyckades pricka en av de två av kabinerna har en fönsterruta så att man kan se ner genom golvet när man hänger 450 m upp i luften!


torsdag 25 november 2010

Eva raljerar lite!

Hej igen!

Jag har upptäckt att det blir vardag även i Canada. Här har blivit grått och kallt och nu fokuserar alla på att hinna klart med allting innan jul, sluttentor och uppsatser är det för min del.
Häromdagen höll en av mina professorer sin sista föreläsning för terminen och han höll på att spricka av entusiasm för att äntligen slippa oss. Det gör ju att man känner sig väldigt uppskattad som student. Fast sen erkände han att han ändå gillade att undervisa denna kursen för att han fick utrymme att raljera lite om saker han tycker är idiotiskt.
Därför ägnade han hela timmen åt att berätta för oss hur korkade kommunalpolitikerna i Victoria är som vill lägga en miljard dollar på att lägga till ett andra reningssteg till det kommunala reningsverket när det ändå inte kommer vara till någon nytta. I nuläget har de bara slamavskiljning och skickar ut allt rätt i havet sen. I mina stackars svenska öron låter det ju helt vansinnigt till att börja med men om man jämför vår lilla baltiska pöl med Stilla havet så är det en viss volymskillnad så kanske han har en poäng ändå. Det späds ut ca 120 gånger direkt och transporteras vidare ut med hjälp av starka havsströmmar. Motiveringen till att uppgradera till ett andra steg här är nämligen att man vill minska utsläpp av tungmetaller och läkemedelsrester men för att göra det måste man ändå lägga till ett tredje steg (läs här om ni inte har intresserat er för reningsverk tidigare!)Man kan ju också hävda att ett andra reningssteg är förutsättningen för ett tredje någon gång i framtiden...
Jag har inte bestämt mig än, proffessorn är dryg och självgod så helst vill jag inte ge honom rätt men framförallt är det knepigt att ställa om från vad man tidigare lärt sig var rätt och riktigt.

Inspirerad av min föreläsare får jag även lust att dela med mig av mina åsikter. Jag har nämligen fått närkontakt med ett annat litet problem i den kanadensiska samhällsstukturen. Mitt hus är totalt oisolerat och värmeanläggningen har varit sönder hela hösten. Hittills har jag sovit med dubbla filtar och en sovsäck och på morgonen ätit min gröt med fingervantar för att metallskeden var så kall. Tur att man är van att tälta i snö!
Man kunde märka tydligt inne i huset vilken sida solen sken på eftersom allt bara går rätt igenom. Nu när temperaturen tillslut krupit under nollan så tog min granne därnere, som hanterar värmen, tag i problemet och fick dit någon som fixade det, och jädrans vilken värme det blev! Nu svettas man med ett lakan och vaknar helt uttorkad! Reglering existerar tydligen inte och värmen kommer av en enorm oljepanna som värmer luft som transporteras genom huset och rätt ut. Huset hade lyst fint och rött på en infraröd bild! Jag kan inte låta bli att bli rätt irriterad på detta, jag tackar för värmen men att hålla på och elda för skatorna med olja på detta sättet är rätt idiotiskt. Det är ju inte som att de inte vet hur man skall bygga hus och det är ingen överraskning att det blir kallt här på vintern.
Hade man varit byggingenjör så är det en säker marknad att komma hit och hjälpa till tror jag!

Nåväl andra spännande nyheter är att jag och min Nisse* har bestämt att vi firar jul i Whistler med skidåkning för hela slanten och kanske en och annan fest. Det är en hel bunt utbytesstudenter som skall dit också så det blir säkert en internationell och annorlunda jul. Det ser jag väldigt mycket fram emot nu när jag sitter instängd med tentaplugg och uppsatsskrivning!

Här är lite bilder från Halloween för någon vecka sedan, man behöver inte klä ut sig till häxor här, det går bra med lite vad som helst!




















Vancouver by night!

 *Nisse = kort för namnet Nils och har ingenting med jul att göra, bara för att klargöra för eventuella danska och norska läsare.

torsdag 28 oktober 2010

Snackisar på Uvic

 
Kaninerna
Uvics campus är ett bevis för sanningshalten  i ordspråket “Föröka sig som kaniner”. För ett tag sedan släppte någon ut Stampe och nu är hela området invaderat av hans extended family. De äter upp precis allt i deras väg och skapar oreda i ekosystemet men är ack så söta. Istället för att servera kaningryta till studenterna, mer närproducerat kan det ju knappast bli, så har Universitetet spenderat en hel massa pengar på att fånga in dem och skicka dem till en tant i Texas, USA, som ömmar för dem. Tyvärr sägs det att kaninerna som skickades med den förra laddningen i september rymde och hoppade in på grannens gård som stod redo med sitt gevär…








4:20 Club 
Bland det första man slås av när man kommer till Canada i allmänhet och Victoria i synnerhet är hur mycket marijuana folk röker här. Det är tillåtet att inneha för personlig konsumtion men inte tillåtet att sälja eller köpa, lite som svenska sexköpslagen, fungerar perfekt! Precis som för allting annat här finns det en studentclub även för denna aktivitet. 4:20 Club träffas, som namnet antyder, tjugo över fyra varje onsdag på gräsmattan utanför biblioteket. Efter lite hejjarramsor tänds det på och alla som vill får vara med, idag såg jag två poliser sitta bredvid och dricka kaffe, märkligt. Häromdagen pratade jag med en förstaårs-student (17 år!!) och han berättade stolt att han hade varit med förra veckan och tyckte förmodligen att jag var från stenåldern när jag sa att jag aldrig provat, haha. Man kan ju bara hoppas att de inte får sponsring som student club från universitetet men jag skulle inte bli förvånad.


Take a puff and pass it along...
Jag kan även meddela att jag nu i helgen varit på min första segeltävling, eller Regatta som det kallas. Det var i Eugene där University of Oregon ligger. Det var fin segling på lördagen, på en vattenreservoar, lite konstigt men det gick det med. Tyvärr gick det inte så bra för Uvic, vi kom nog sist totalt sett. Det var lite att förvänta eftersom Uvic kör mest på känn medan de andra lagen visst har ordentliga träningar och någon slags taktik. Jag och min seglingskompanjon kände i alla fall att vi var bättre i slutet av dagen än i början så det är ju alltid något. Sedan på kvällen var det fest och det kändes lite som att hamna i en riktigt dålig amerikansk collegefilm, både intressant och underhållande!
Eugene Reservoir

 



 

onsdag 27 oktober 2010

Seattle!


Ojdå nu var det länge sedan jag uppdaterade något, skolan gjorde sig plötsligt påmind med midterms och annat trams men nu är jag tillbaka på banan igen!
För någon vecka sedan var det Thanksgiving i Canada vilket innebar långhelg. För att minimera risken att föräta mig på kalkon drog vi till Seattle istället där det alltså inte var Thanksgiving men istället rea på en massa bra shopping! Tack vare vår oskyldiga uppsyn och att vi hade en självsäker amerikan vid ratten kunde vi parera frågorna från de biffiga tulltjänstemännen och ta oss över gränsen utan problem. På vägen tillbaka funderade vi på om man kanske måste betala något för att ta in en nyinköpt snowboard men de var mer intresserade av om vi hade några vapen med oss!
Lördagens höjdpunkt var att åka till den lilla staden North Bend som den legendariska tv-serien Twin Peaks är baserad på. Tyvärr förändras saker  även i The Pacific Northwest på dryga 20 år men känslan av liten sömnig stad i skogen var helt klart närvarande. Man kunde dock äta den välkända Cherry Pie på cafeet Tweds, vilket är förlagan för ”The RR Diner” i serien. Originalresturangen hade visst brunnit ner och bytt ägare och namn ett par gånger men pajen var god och kaffet var kanske inte ”damn fine” men helt okej för nordamerikansk standard. En större besvikelse var i så fall att servitrisen inte var den ljuva Norma från serien utan en kraftigt överviktig kvinna med märkligt manlig whiskeyröst. 

Nån som känner igen vattenfallet?

Nästa dag var det dags att utforska Seattle lite närmare och var hamnar man då om inte i underjorden! Seattle är nog det ultimata beviset på hur mänsklig lathet kan förkläs till kultur. Historien är som följer: Seattle grundades omkring år 1850 av amerikanska nybyggare på en lerplatå i höjd med havsnivån. Skogsindustri var stadens största inkomstkälla. Leran var både på ont och gott. Den kom väl till pass när man behövde transportera timmer ner till hamnen och man helt enkelt kunde skjuta stockarna nerför kullarna och låta dem glida, ”skid”, på leran. Det amerikanska uttrycket ”Skidrow” kommer från detta fenomen eftersom de fattiga kvarteren råkade ligga omkring denna timmerrutschkana. Dessvärre innebar även leran att hela staden var en gyttjepöl som sakta höll på att sjunka ner i havet. Det finns tidningsartiklar som vittnar om att hästar försvunnit i leran och efter att en liten pojke drunknat när han försökte gå över gatan insåg man att något behövde göras. Eftersom timmer var huvudindustrin fanns det oändliga resurser av sågspån med vilket man började försöka fylla igen och torka upp stadens gator. Det fungerade inte så bra. På samma sätt som en skog kan behöva en brand ibland för att förnya sig så behövde Seattle en brand för att överhuvudtaget stå kvar.
Seattle Underground
En gata underifrån
År 1889 skulle en arbetare i ett litet möbelsnickeri värma upp klister och grytan kokade över och fattade eld. Branden spred sig upp och ner längs gatorna och innan man hann göra något ordentligt stod hela stadens affärsdistrikt i lågor. Tillslut bekämpades branden och man stod i det gyllne läget att för en gång skull ha möjligheten att göra om och göra rätt. Tyvärr tog man inte chansen utan gjorde om och gjorde fel igen. Istället för att bygga ordentligt från grunden valde man att bygga om downtown ovanpå ruinerna av den gamla stadsdelen. Man tog ändå vara på underjorden och en florerande undre värld, i ordets alla bemärkelser, utvecklades med obligatoriska attribut som kasinon, svartmarknad och en blomstrande "textil"industri eftersom sömmerska var en av de få yrken kvinnor fick lov att registrera...
Gatorna var viktiga insåg man så de stensattes och höjdes en bra bit över havsytan. Trottoarerna struntade man i vilket resulterade i att man behövde stege för att ta sig upp på gatan gå över och sedan klättra ner på andra sidan. Ironiskt nog dog ingen i branden men ca 20 personer dog under rekonstrueringsperioden på grund av de trillat ner för stegen på vägen hem från krogen!
En annan barnsjukdom i Seattle var placeringen någon meter under havsnivån när tidvattnet var högt vilket ledde till toaletter som spolade bakåt två gånger om dagen. Folk löste det i allmänhet med att se till att deras egen toalett låg högre än grannens nedströms.
Badrummet låg ca 1 ovanför golvplanet!
Med tiden har Seattleborna rättat till sina tidigare misstag och har med hjälp av ett fungerande avloppssystem producerat storheter som Microsoft, Starbucks, fabriken som bygger alla Bowing-flygplan och för att inte tala om kändisar som Jimi Hendrix och Nirvana. 
En bra slutspurt får man ändå säga om denna regniga avkrok av världen! 











Detta troll var en gömd sevärdhet som vi fick ta del av, han vaktar under en av alla miljoner bilbroar!

måndag 4 oktober 2010

Ett ögonblick


I ett klassrum på University of Victoria. Väggarna är grå, taket är grått med fula isoleringsplattor och på golvet ligger en murrig heltäckningsmatta. Framför den gröna ”svarta tavlan” står en kateder och en talarstol. Resten av rummet består av rader med moduler med ”bord och stol i ett”. Vem kom på dessa egentligen? De är obekväma och ”bordet” är precis lagom stort för att man inte skall få plats med det man behöver ha uppe för föreläsningen. Det får mig osökt att tänka på när jag fick räkna matte på notställ under gymnasietiden, en dålig temporär lösning var det då medan detta är en usel permanent konstruktion.
En kille slår sig ner på raden framför min. Han har klassisk pojkfrisyr, för korta byxor och en svart T-shirt med tryck på. Han drar upp den obligatoriska laptoppen och börjar spela det utmanande spelet ”Monsters vs Plants”.
Ute till vänster vid fönstret sitter klassens självutnämnda geni. Det ser ut som om han sitter och repeterar något viktigt med hjälp av frågekort. Han tar upp ett kort i taget, tittar på det, låter blicken vandra lite och sedan vänder han på det, läser och ler lite för sig själv.
In kommer professorn, de heter så här lärarna alltså. Det är en filosofiprofessor. Han har gråvitt hår som står åt alla håll, manchesterbyxor med matchande kavaj. Byxorna hålls uppe med en livrem en bra bit ovanför naveln och jag kan inte låta bli att tycka om honom i hans gubbighet. Han är dessutom rätt intressant att lyssna till.
Kursen heter ”Philosophy of Science” och professorn kan förklara snurriga tankegångar med enkla exempel. Det gillar de flesta studenterna, enkelt är bra. Det är bara de där ”smarta” studenterna som hellre vill använda svåra ord för att förklara enkla tankegångar. Det händer faktiskt att professorn suckar då, det tycker jag är ganska roligt. Jag gillar enkelt.
Idag skall vi prata om Darwins skuld till vetenskapsfilosofin. Kan man verkligen ha en tankeskuld?
Geniet med frågekorten har plockat undan och lyssnar nu uppmärksamt. Han laddar nog inför nästa tillfälle att använda ett svårt ord. Killen framför mig med datorn har loggat in på Facebook.
På torsdag är det dags för midterm exam.

onsdag 29 september 2010

Festival, segling och sool!

Jaha då hade ännu en helg och en halv vecka plötsligt gått, hur går det till egentligen? Jag hinner inte med!

Helgen ägnades i alla fall åt att bekanta sig med den lokala musikscenen. Det var musikfestival i stan, Rifflandia. Det innebär att man köper ett armband som man först tycker är jättedyrt, typ 500 SEK, men sen går man på en hel massa bra koncerter på olika ställen runt om i stan och plötsligt har man glömt att man är en fattig student!

Följande band har jag sett:

Grand Analog- http://www.myspace.com/grandanalog
Current Swell- http://currentswell.com/
K'Naan - http://www.knaanmusic.com/
The Wooden Sky - http://www.myspace.com/thewoodensky
Great Lake Swimmers - http://www.greatlakeswimmers.com/
Kate Miller-Heidke - http://www.katemillerheidke.com/
Hey Rosetta! - http://www.heyrosetta.com/
Hot Hot Heat - http://www.hothotheat.com/

Störst musikupplevelse var helt klart The Wooden Sky och Great Lake Swimmers som spelade i en fantastisk koncerthall Alix Goolden Hall. Det är en kyrka uppenbarligen byggd för att ha koncerter i med en stor, nästan rund sal och riktigt fin akustik.
                     Alix Goolden Hall                  

Jag har fått hyra in en extern fotograf eftersom jag glömde ta med mig kameran hela tiden. Mästerverken i dagens inlägg är signerade min gode vän Kristofer Videung Thorsell och jag har helt enkelt snott bilderna från Facebook. (Du skulle ju skicka över??)


The Great Lake Swimmers



Helt klart roligaste akten var "Hip-hop Canadian Style yea yea" som Grand Analog själva kallade sig. Det var nog den snällaste hipp hoppen jag någonsin hört. Det gjorde vad de kunde men det är inte lätt att upprätthålla attityden med textrader som " Music makes the world go round, go round" " We love music" " I don´t want no artificial, natural works fine! "

Den enda artisten jag kände igen innan var K´Naan, han med den officiella låten till Fotbolls VM. Tyvärr hann jag inte se mer än kanske två låtar av den koncerten innan det var dags att ta sista bussen hem klockan halv ett, tack för det BC-Transit!

På söndagsmorgonen var det dags att prova en annan typisk aktivitet för Victoria nämligen att gå ut och äta frukost. Väl på stället av ställen, John´s Place, visade sig ryktena att "People in Victoria loooves to go out for breakfast"  vara en lätt underdrift. Jag säger bara kö! Trevligt nog serverade de gratis kaffe till alla som väntade utanför. Dock kunde man skriva upp sig och komma tillbaka så efter lite fönstershopping fick vi våra pannkakor tillslut. Jag åt två och sen var jag mätt fram till klockan sju!
PANNKAKA!!


Jag har även sadlat om från mina kajakplaner till segling istället. Det var helt enkelt trevligare människor i seglings klubben så det var mycket roligare! Jag har gått med i Racing teamet på skolan (ja pappa, det är sant!) och då är det träning två gånger i veckan tävling ibland på helgerna. Man seglar jollar, Flying Juniors, FJays, vilket inte säger mig så mycket men man är två personer i varje fall. Än så länge är det kul men det kanske låter annorlunda när höststormarna kommer igång...

Solen kom tillbaka här igår i alla fall och skall visst hålla i sig ett tag så nu ser jag fram emot en fin helg då jag kanske till och med får prova min splajsans nya sovsäck!

Klart Slut!

onsdag 22 september 2010

...Trumvirvel...och här kommer EVA!

Sådär då har jag också gjort entré i Bloggosfären!
Jag ber ödmjukast om ursäkt till analysföretaget United Minds som ville komma åt lite gratisarbete genom att locka alla utbytesstudenter från Uppsala att vara "trendspottare" åt dem och lägga upp våra erfarenheter på deras blogg. Man kunde visst vina finfina priser men som den rebell jag är väljer jag att ha en egen blogg!

Jaha vad skriver man på en blogg då?  Inte för mycket antar jag men inte heller för lite så att det riskerar att blir ett Twitter istället, riktigt så modern är jag inte än.

Jag har alltså tagit mig till Victoria och bor i ett hus som ligger här!
(Det är det lilla vita huset bakom trädet och mitt fönster är uppe till höger!)
Inner Harbour i Victoria

Hittills har jag hunnit med att lära känna en hel del utbytesstudenter och några kanadensare, jag försöker hålla en kvot på 1:3 mellan kanadicker och utbytesstudenter men det är tufft skall jag säga.
I fredags var jag på en fieldtrip med en av kurserna jag läser. Kursen handlar om hantering av information från satellitbilder så ute i fält skulle vi samla data för vad som verkligen fanns i terrängen. Kanske inte den roligaste exkursionen jag gjort men jag förvärvade en ny kompis. En tjej från Quebec som har bil och tycker om att gå i berg och dessutom är trevlig, hejja!

20%snäckor, 30% lera och 50% grus

Förra helgen var jag och tittade på svartvita jättedelfiner ( Späckhuggare!), sjölejon och sälar. Nu i helgen var jag i Vancouver och då såg jag en säl under en kajaktur runt downtown och två coyote när jag åkte buss i utkanten av stan, eller okej jag såg mest något suddigt grågult men busschauffören ropade att de var där.

Downtown Vancouver

Detta är ju endast när jag rört mig i storstadsregioner så jag är spänd på vad som händer när man ger sig ut i vildmarken. Jag har gått med i Uvics Outdoor Club och i Kayak Club så nu skall jag lära mig att forsränna som en riktig äventyrare!