fredag 11 mars 2011

Kanadensisk upplevelse #3


I Kanada finns en provins som heter Quebec och förra fredagen var jag nästan där på fest. Eller jag var i alla fall på fest med en stor del av den Quebecanska (kan man säga så?) befolkningen i Victoria och deras vänner. Det var fantastiska Maeva, som bjudit in till sitt hem på en husbåt nere i hamnen, lycka den som fick bo sådär. Naturligtvis var det potluck, dvs knytkalas, och temat för kvällen var allt som har med något spanskt att göra. Det fanns läckerheter som spansk omelett, Cebice (typ sydamerikansk sushi), allehanda röror och så förstås ett par påsar med majs chips, varav en var mitt bidrag, ibland får man göra det lätt för sig.  
Varje husbåt med självrespekt bör ha en hustomte.
Man åt, drack och minglade runt och jag blev förvånad hur jag kunde ha så intressanta samtal hela kvällen utan att jag egentligen hade träffat så många tidigare. Allt ifrån Macintoshs marknads strategi med It-killen till USAs utrikespolitik med exil-amerikanerna till vilken roll färgen röd har i många afrikanska religioner med en kille från Kuba.  Som vanligt undrade alla över Sverige och var fast övertygade om att det är ett mönsterland utan problem eller orättvisor.  Jag tycker det är rätt imponerande att de ens känner till Sverige och har någon slags känsla för landet (det var bara en som blandade ihop det med Schweiz!) även om jag kände mig tvungen att poängtera att vi är ju inte helt perfekta där borta.
Efter ett tag blev det live musik med ett improviserat band av alla som tagit med sig något att spela på dvs gitarr, mandolin, tvärflöjt, saxofon och diverse rytmiska instrument. Folk spelade hellre än bra men med en massa energi och glädje. Tydligen är det så varje fest med det här gänget vilket ju får en att vilja åka till Quebec och uppleva roten till det här.
Hur som helst var det en otroligt rolig kväll som öppnade sinnet och hjärtat för vad som är viktigt här i livet. Skit samma var man kommer ifrån, här är alla ändå från någon annanstans så sträck ut en hand till din medmänniska och njut av vad livet har att erbjuda!
Maeva rockar loss på saxen
Ett man tager vad man haver band!

torsdag 10 mars 2011

Kanadensisk upplevelse #2


På tisdagskvällar brukar jag och min vän Selena, ibland med tillskott av andra också, gå till ett ställe som heter The Fernwood Inn. Det ligger i ett litet distrikt av gamla viktorianska hus en bit bort från där jag bor. Det tar ca 20 min att cykla dit och man måste röra sig på ganska trafikerade vägar. Jag brukar dock cykla ändå och skratta lite för mig själv åt människorna som står och fryser och väntar på en hopplös buss, haha jag har i alla fall min frihet även om jag får svettas lite för den.
Väl framme efter sista uppförsbacken kliver man in i ett gammalt hus där det sjuder av liv och musik. Det är The Sweet Lowdowns som spelar. Det är tre söta tjejer som spelar gitarr, fiol och mandolin och musiken är svängig Bluegrass. Eventuellt spelar de samma låtar varje vecka men jag kan inte särskilja dem så det gör inget. Jag kommer mest dit för att få dricka en öl, tjöta lite och ta del av stämningen. På väggarna hänger det alltid någon utställning av en lokal konstnär som ägarna känner. I Fernwood känner alla varandra och man möts på The Inn. 
Den lokala konsten just nu är lite halvdan, vi kom fram till att den ser lite ut som något som gymnasieeleverna på estet-programmet gjort av sin inre självbild.

The Sweet Lowdowns
 Det är trångt men på något sätt mot slutet av kvällen är det alltid folk som fixar plats att dansa lite framför scenen. Oftast är det tjejer med långt utsläppt hår och utsvängda byxor som dansar en hoppig dans, lite inspirerad av hur jag tror att square dance går till. Sen vid elva snåret, det är ju ändå tisdag, tar det slut och man tackar och betalar, glöm inte dricksen, och går hem. Då brukar jag cykla hem längs de nu mindre trafikerade vägarna och lyssna på Nina Simones fantastiska röst som kontrast till fiolgnisslet och sen somnar jag gott i min säng som inte är en säng utan mer en madrass på golvet. 
Dans!

Kanadensisk upplevelse # 1


Just nu sitter jag på Munchi bar på Campus som har det bästa kaffet på stället. Beställer man en Americano får man en, eller två, expresso shots med lite extra vatten på dvs nästan som en vanlig svensk kaffe. Naturligtvis är det rättvisemärkt och ekologiskt och tar man med sig sin egen mugg får man rabatt. Här finns en kompost hink och man får även ta så mycket gratis varmvatten till sitt örtte som man vill och de säljer ut gårdagens överblivna muffins på morgonen. Nämnde jag att det drivs av studenter som jobbar extra…Det är helt enkelt ett såntdär trevligt ställe där folk hänger och fikar, pluggar eller snackar skit. Ställen som detta finns över hela världen skillnaden är bara att här hänger alla, inte bara de med dreads, pearcing och stickade vantar utan alla, även vanliga människor! Samtalen rör sig mellan senaste skvallret, världens orättvisor och senaste Canucks-matchen (hemmalaget i ishockey i Vancouver). I bakgrunden spelas Arcade Fire och atmosfären bara osar Kanada! Awesome!
Japp jag har min egen UVic mugg!